 |
|
|
|
|
Rasspecifik avelsstrategi
Svenska Kennelklubben beslutade 2001 att en rasspecifik avelsstrategi (RAS) ska upprättas för varje hundras.
RAS är en handlingsplan för aveln inom en specifik ras. Den ska ligga till grund för framtida avelsmål för
uppfödarna att arbeta mot. Avelsmålens syfte är att förbättra eller bibehålla hälsa, exteriör och egenskaper
inom rasen. Svenska Basset Fauveklubben har arbetat fram en handlingsplan för rasen på de uppfödarmöten som
klubben anordnat år 2004 respektive 2005.
RAS - Basset Fauve de Bretagne
Historia /Bakgrund
Fauve de Bretagne-en ras med 2 varianter (Griffon Fauve och Basset Fauve)
är en mycket gammal ras.Under 1400 talet användes den vid jakt i stora flockar ”packs” och ansågs då vara de bästa hundarna för vargjakt.
Provinsen Bretagne i nordvästra Frankrike är ursprungsort för den strävhåriga, lättare byggda basset som i sitt rasnamn även har pälsfärgen angivet.
Strax efter första världskriget utvecklades den första officiella rasstandarden som kom den 21 juni 1926. En av initiativtagarna var en bretonsk uppfödare vid namn Mr Tretuel.
Trots detta gick rasen mot sin undergång. På den tiden var rasen inte så populär pga sin pälsfärg som gjorde dem lätta att förväxla med både räv och hare och att den var synnerligen snabbsprungen för att vara basset.
Efter andra världskriget fanns ett ytterst fåtal individer kvar och man fick i stort sätt återskapa rasen. Mr Marcel Pambrun, chef för Breton Canine-sällskapet, vid den tiden, blev förgrundsfigur till återskapandet av rasen. Man lyckades återskapa en kvalitetsuppfödning genom inkorsning av framförallt normalstor strävhårig tax samt Basset Griffon Vendeén.
Rasen hämtade sig relativt snabbt och 1985 fanns 844 st Basset Fauve de Bretagne registrerade i Franska kennelklubben.
Än idag förekommer det att i valpkullarna föds det valpar med kännetecken från det förflutna t ex svart sadel (Tax), vita bröstfläckar, tassar och bläsar (Petite Basset Griffon Vendeén) samt stora variationer i storlek.
Fransmännen använder Fauven i huvudsak som jakthund på främst rådjur, hjort, kanin, hare, räv men ibland även vildsvin. Man jagar uteslutande i pack om 4-6 hundar.
Det registreras mellan 1000-1500 valpar/år i Franska Kennelklubben och det är bara Beagle som har fler registreringar bland de drivande hundarna. Rasen är inte föremål för något hälso/bekämpningsprogram i hemlandet.
I Frankrike inkluderas båda raserna under samma rasklubb, Club Fauve de Bretagne.
Club Fauve de Bretagne har en stor officiell utställning varje år på sommaren där det deltar mellan 250-350 Basset Fauve och ca 150-200 Griffon Fauve.
Basset Fauve de Bretagne i Sverige
De första hundarna importeras till Sverige från England 1992. 1993 föddes första kullen i Sverige, det blev 4 tikvalpar varav en exporterades till Norge och blev den första Fauven där.
Under mitten av 90-talet och framåt importerades hundar i huvudsak från England, Danmark och Frankrike.
Nuläge
Fram till 2003 registrerades ca 30-50 valpar per år i Sverige för att under 2004 öka till 100 st valpregistreringar. Rasen växer fortare än vad som kan anses gynnsamt för rasen.
Det finns idag ca 450 Fauvar i Sverige varav ca 30 är importer.
Rasen har idag ett flertal Viltspårchampions och ett 10 tal jaktchampions.
Rasen har vid 2 tillfällen deltagit i småhunds SM, första gången 1995 (nr 2) och år 2000(nr 1) och detta har naturligtvis bidragit till rasens ökade populäritet, då främst bland jägare som tidigare haft tax.
Hälsa
I stort sätt anses Basset Fauve de Bretagne vara en frisk ras. De problem som uppmärksammats är: några fall av epilepsi (samma blodslinje), enstaka fall av Radius Curvus (några hundar är opererade) hälta, tonsillit, öronproblem samt klåda.
Hösten 2005 kommer Svenska Fauveklubben att skicka ut en hälsoenkät till alla hundägare för att inventera rasens hälsoläge.
Målsättning
- Verka för ökad genetisk variation och låg inavelsgrad.
- Verka för god hälsa som möjliggör ett långt liv utan hälsostörningar.
- Verka för ett fortsatt gott samarbete med främst de franska uppfödarna och den franska rasklubben men även uppfödare i Norden.
- Verka för att fler hundar startar på officiella prov, främst jaktprov.
- Utarbeta en ”jaktlig beskrivning” under en 5 års period.
- Bibehålla den rastypiska och goda mentaliteten.
- Bibehålla en mycket god funktionell exteriör som gynnar en god funktion som jakthund.
- Kartlägga rasens exteriör genom officiell mätning och inofficiell exteriörbeskrivning med början 2006.
- Bedriva avel enligt SKK:s grundregler med hög prioritet för:
God fertilitet
Naturlig fortplantning
Lätta valpningar
Åtgärder
- Uppfödarna rapporterar anomalier / defekter till avelsrådet.
- Kartlägga inavelsgraden i populationen
- Begära mätning av rasen i 5 år för utvärdering.
- Exteriörbeskriva rasen inofficiellt
- Utbilda egna inofficiella exteriörbeskrivare samt funktionsbeskrivare jakt inom klubben.
|
|
|
|
|
